överstimulering, illamående, graviditet och allt där emellan

Hej, då var jag här igen då :-) Har blivit lite av en ofrivillig/halvt frivillig paus från min sida den senaste månaden. Jag vet inte hur många gånger som jag tänkt att jag ska ta fram datorn och göra ett inlägg (hatar att skriva via telefonen men har så stor och klumpig dator) men jag har inte orkat helt enkelt.
Men jag var tvungen att - igen - hämta lilltrollet från förskolan så nu ligger hon ute och sover och jag sitter här med en kopp kaffe i ett tyst hus och mår rätt bra så jag tänkte att jag skulle passa på att uppdatera medan orken finns där. Nu blir det säkert lite hoppande i uppdateringen men vi börjar med det positiva först...
 
- Jag är idag gravid i v. 9 + 2 :-D
 
Dagen innan jag skulle gå på julledigt så skrev jag ett mail till kliniken utifrån att jag började fundera över om smärtorna jag hade kanske var överstimulering och att det man kanske borde kolla upp det. Kliniken ringer upp och tänker i samma banor som jag att det är bra att kolla upp och fixar en remiss till spec.mödra i min stad. Spec.mödra ringer upp och lyckas trolla in mig på en tid samma dag.
Upp på kontroll och det visar sig att jag har vätska i buken samt några blåsor som växt upp sig igen. Vi bokar in en ny tid tisdag efter julhelgen och hon är inte så jätteimponerad över att jag ska åka till mina föräldrar under morgondagen, komma hem måndag för att packa om och åka upp till fjälls på tisdagen. Lovar att jag ska sitta i soffan och ta det lugnt och att sambon och de andra ska få göra alla måsten. Lovade även att om hon tycker att det ser värre ut på tisdag att jag ska avboka fjällturen och åka och träffa en läkare på akuten.
Det blev rätt tydligt hur svullen jag var på julafton då jag skulle ta på mig mina finbyxor och det saknas några cm i midjan för att få igen dem - jag hade dem lördagen innan jul!!!! Jag såg verkligen ut att vara i typ 4 månaden - minst. Det hade som tur var inte blivit värre när tisdagen kom så vi kunde åka till fjällen.
 
Vi hade ju testdag den 30/12 men kliniken tyckte att eftersom att jag var överstimulerad så kunde jag testa innan nästa besök på spec.mödra den 26/12 istället och det visade som sagt positivt. Sen testade jag även måndag den 2/1 då vi kommit hem från fjällen och det var fortfarande positivt ;-)
 
Julledigheten gick och jag började jobba igen den 9/1 och har sedan dess (ja egentligen från typ jul) kämpat med illamående och trötthet. Kommer inte ihåg att jag var så här trött med E. Har varit tvungen att sova lite vid lunch ibland och sen har jag nästan halvsovit när vi myst i soffan innan hon ska lägga sig kl 19. Det är jobbigast på morgonen då jag mår illa och känner mig lite smått svimfärdig när jag stiger upp. Jag måste sitta ner och göra en macka, sitta ner när jag sminkar mig osv. Det är för jobbigt för att stå. Sen ska då trollet väckas och kläs på för att sen hinna med henne till förskolan innan jag börjar jobba.
Absolut jobbigaste dagen med illamående var dock igår. Natten mot igår drömde jag att jag mådde illa, jag vaknar flera gånger av att jag mår illa och sen mår jag extremt illa hela söndagen. Jag låg mest i sängen eller soffan och mådde skit. Det var ju bara typiskt att sambons familj skulle komma på fika igår då han fyllt år och jag snart fyller år. Men det gick okej, dom vet ju om allt så det var okej att jag låg i soffan och var halvsocial istället för att sitta vid fikabordet :-D
Det fanns ju då en oro över hur jag skulle må när jag vaknade idag då jag mådde så dåligt igår men tji fick jag för jag mår bättre idag än vad jag gjort på länge * peppar peppar*
 
Just det ja, torsdag 12/1 vaknar jag på natten av världens kramp i högra äggstocken, det känns som att den vrids. Det går över tillslut och jag kan somna om. På eftermiddan på fredan börjar jag fundera om det har nått med överstimuleringen att göra och skriver ett mail till kliniken, utanför deras telefontid. De ringer upp och tänker att det skulle vara bra att kolla upp då jag haft så ont men att det då blir akuten eftersom att spec.mödra har hunnit stänga. De ber mig ringa 1177. Ringer 1177 två gånger men får inga vettiga svar då de bara "håller" med mig och säger okej. Det är dock så att jag måste åka till en annan stad 6 mil bort då vi inte har någon akutgyn här. Tänker att jag åker in under lördagen istället för jag var så trött och ville bara hem och sova men sen kom lördagen och jag får höra att det är rätt mycket folk på akuten så det resulterar i att jag väljer att avvakta till måndag och ringa spec.mödra då. Jag hade ju inte ont längre.
På måndagen så ringer jag spec.mödra och får en tid på torsdagen den 19/1. Jag ringer även till MVC och bokar in en tidig inskrivning med provtagning av Hb eftersom att jag är så trött och var så låg med E.
 
Inskrivningen går bra och vi surrar på om allt möjligt och jag berättar om allt som hänt. Blodtrycket såg bra ut men eftersom att Hb bara låg på 106 så tar vi några rör med blod för att kolla om det kan vara något annat samt att jag får lämna urinprov. Hade ju massor med problem med UVI med E. Bokade in en ny tid redan den 6/2 för att kolla hur det ser ut och förhoppningsvis är Hb gått upp då jag ska börja med järntabletter.  
 
Undersökningen på spec.mödra visade att nästan all vätska var borta och att trots att det fanns ett flertal äggblåsor så var de på väg tillbaka så det kändes ju skönt. No more överstimulering!
Sen är det ju så kul då jag gjort så väldigt många ultraljud så börjar man ju lära sig vad de tittar efter så de hann inte ens säga att det var vårt lilla skrot som låg där utan jag såg det, jättetydligt <3 Såg även hur hjärtat fladdrade fint. Fick med en riktigt bra bild, grymt tydlig var den så det var kul.
Hade ju en tid inbokat den 25/1 utifrån att kliniken alltid vill att man ska göra ett tidigt VUL men då allt såg så bra ut idag så behövdes inte det.
 
Nu tror jag att jag lite halvt i alla fall har gjort en uppdatering med vad som hänt sista tiden. Nu hoppas jag att illamåendet är på väg bort, för alltid. Med E försvann det ju efter typ v 10 så vi är ju där nu :-)
Skulle vara skönt om man fick tillbaka lite ork och kunde börja gå ut och gå eller hälsa på folk igen. Samt att sambon förmodligen blir nöjd om jag kan börja hjälpa till lite här hemma i alla fall, han gör verkligen ALLT i dagsläget.
 
puss och kram på er!
 
For now..
 

Kommentera här: