varlangaresa.blogg.se

Känns som att dagarna har sprungit förbi de sista veckorna och jag har inte ens öppnat datorn hemma och blogga från mobilen tycker jag är jättejobbigt. Men jag tänker att jag måste ju komma med en uppdatering om vad som händer i våran lilla IVF-värld just nu.

Förra onsdagen åkte vi till kliniken, eller vi åkte rättare sagt tisdag när sambon slutade jobba och bodde på hotell J På onsdagsmorgonen mötte E´s morfar upp oss vid hotellet och tog hand om E medan jag och sambon begav oss mot kliniken. Det var först i bilen som nerverna började smyga sig på litegrann men ändå inte farligt.

Väl på kliniken var det bara att betala och se glad ut, fylla i lite papper och sen bli dirigerade till rätt rum där mina sexiga kläder väntade. Alltså man är inte snygg i dessa kläder ha ha… lårhöga knästrumpor som hasar ner, en bomullsrock som ibland är lite för tight så det glesar mellan knapparna och sen den där grymt snygga mössan :-D

Jag la mig under täcket med en värmedyna på ryggen och mådde gott när sköterskan kom in för att dubbelkolla våra uppgifter och ge mig 2 citodon. Sambon fick följa med henne på en gång för att lämna sitt prov och sen kom hon tillbaka för att sätta dit min tens på magen samt sätta dit infarten i armen.

När sambon kom tillbaka behövde vi inte vänta speciellt länge innan det var vår tur att få gå till labbet. Vi hade dock underhållning av de som vi delade rum med och hängde på andra sidan draperiet. De lät väldigt unga och vissa gånger i deras samtal funderade jag på om de kände varandra överhuvudtaget samt att vissa saker som de sa var.. ja lite barnsliga. Visst kan jag också vara barnslig, väldigt barnslig ibland men jag vet inte. Tror det var mycket nerver hos dem, det lät som att det var första gången för dem- eller ja det måste ha varit första gången för dem. Det var inte av elakhet som vi satt och smålog åt dem, absolut inte. De var säkert jättenervösa inför det som väntade.  

Så blev det då våran tur att följa med sköterskan in till det där varma och sköna rummet bredvid labbet. Pratat lite innan det var dags att slänga upp benen och sen var det förs bedövning där nere och sen snabbverkande morfin i armen.

Läkaren började på högersidan och det gick bra, det gjorde inte ont ont utan kändes mer obehagligt och tvärgjorde ont på vissa blåsor. Sköterskan gav mig en extra dos morfin innan de började på vänstersidan och där kände jag nästan ingenting. Men det är ju alltid högersidan som har bråkat och gjort ont. Annars såg det bra ut och vi hann höra hur labbkillen räknade uppåt med hittade äg så rätt positivt kändes det efteråt. Till och med sambon som är så där extremt spruträdd kunde titta på skärmen, den som var på motsattsida om läkaren så han slapp se vad han höll på med och kunde kika på bilden vad som hände. Han erkände sen att det var lite häftigt att se.

Efter lite surr blev det en långsam promenad över till rummet igen där jag åter kunde krypa ner under täcket. Sambon hämtade fika – grymt gott med mat när man varit fastande hela morgonen (bittert när man bott på hotell dock). Gick tillbaka i bloggen och läste lite om hur det var förra gången och då stod det att jag var jättetrött och sov i en timma vilket jag absolut inte kände behov för den här gången. Men förra gången hade vi dock inte bott på hotell utan rest hemifrån onormalt tidigt på morgonen.

Jag tog bort tensen rätt snabbt och kände mig snabbt redo för att gå därifrån men vi var tvungen att vänta på sköterskan och det tog rätt lång tid. Hur som helst så blev det 8 stycken ägg som de skull göra en ICSI på och eventuell tid för insättning blev fredag, annars skulle de långodla till på måndag.

 

Tillbaka till hotellet för att möta upp morfar och E och sen ta med dem på lunch. Jag var fortfarande riktigt hungrig.

Hemresan gick bra men det ömmade en del på kvällen och dagen efter, mest på höger sida. På torsdagen höll jag på att bli lite tokig för de ringde ju aldrig och de brukar ju ringa vid 14-15 tiden. 16.30 ringde de och då var jag stressad att de glömt oss. Sköterskan berättade att de ville avvakta så länge som möjligt för att se hur äggen delade sig. 2 stycken hade inte överlevt befruktningen och som det såg ut i dagsläget var det bästa att sätta in ett embryo redan under morgondagen.

Fredag kom och vi satte oss i bilen för den långa resan ner till kliniken och den här gången fick E följa med eftersom att vi hade lite svårt att få barnvakt och sen går en insättning så fort. Vi var på kliniken i god tid och E charmade alla som hon träffade :-D Speciellt när hon hade på sig både de blå skoskydden och den där snygga mössan som egentligen är till mamman och pappan. Ha ha... alltså ni skulle ha sett henne, hon spatserade omkring skitnöjd med de på sig och sa hej till alla. Älskade trollunge! När det blev dags för själva insättningen stannade sambon med E inne i rummet och jag gick själv iväg med sköterskan. Pratade lite med läkaren när vi kom in, sen visade labbsköterskan embryot på en skärm - så häftigt, la mig tillrätta och sen var det bara att kika på skärmen och se när läkaren släppte vårt lilla embryo. Vi fick även med oss en ultraljudsbild, den första av många till fotoboken enligt läkaren :-D  Sen var det bara att gå och byta om, pinka och ta lutinustabletten och sen åka hem. Många mil för kort tid men det är det värt <3

Förutom embryot vi satte in var det (tror jag) 4 stycken till som hade överlevt så långt och de skulle de fortsätta odla för att se om de skulle överleva en nedfrysning. Idag fick mail av kliniken att ingen av de hade överlevt, alltså ingen till frysen tyvärr. Hade ändå rätt höga förhoppningar på de eftersom att vi förra gången fick en till frysen och då hade färre ägg men de var kanske bättre?!?! Vi får alltså hålla tummarna för lillfjärten som är i min mage istället.

De första dagarna efter insättningen har jag haft en del ont på högersidan och känner än idag mer där än på vänster. Har även hunnit med lite mensvärk i ryggen och akut smärta på vänster sida när jag sträckte på mig i sängen under ruvardag 2. Drömde även extremt konstig dröm den natten. Det är rätt humor, jag gick igenom bloggen från då jag ruvade med E då jag inte kommer ihåg att jag kände nå speciellt då - jo tjena. Jag hade kunna kopiera in allt från RD 2 den gången till samma dag den här gången. Helt sjukt hur lika det var, till och med att det gjorde ont på vänster sida när jag sträckte på mig.

 

 Jag hade min första arbetsdag igår och gissa om jag var trött igår, det var inte många sekunder jag satt still. Det ör ju tur att man ska leva som vanligt efter en insättning annars hade det här aldrig gått, jag försöker dock att inte lyfta E mer än nödvändigt på dagarna och gör så lite som möjligt på kvällen.

Oj vad jag hoppas att min lilla fjärt (pappan tycker det var ett bra arbetsnamn då E kallades för Fisen, vi får se om mamman håller med. Jag måste fundera lite på det) i magen mår bra och överlever <3 Försöker att inte oro mig över hur vi gör om det blir ett missfall, när vill/kan och har vi råd att göra ett till försök? Det blir ju ytterligare 36 000 kr att betala eftersom att vi inte fick nån till frysen. Nä, inte tänka på det nu. Nu tänker vi att lillfjärten överlever och blir en stor och stark bebis om 9 månader.

 

Nä men gud, jag bara skriver och skriver. Det här ids ju typ ingen läsa, men jag hade väl ett flow :-D

 

Kram på er, nu ska jag se fotbollen!

 

For now..