Klimakteriekossa!
Ja det är jag det *muuuu*
Nä men skämt och sido så känner jag nog av den här gången mer än tidigare gånger, vilket jag dock tänker har med omständigheterna runt omkring också. En arbetskompis till mig som vet vad vi går igenom frågade idag hur jag mår och jag hade faktiskt tänkt på det några dagar, hur jag egentligen mår. På jobbet rullar som dagarna på och jag tänker att jag mår rätt okej men om jag skulle fråga sambon hur mitt humör är så tror jag inte att han skulle säga "rätt okej". Humöret åker rätt snabbt både upp och ner, men det blir ju rätt tydligt när det åker ner. Jag blir irriterad över småsaker och då blir jag tyst och muttrar/surar. Stressen på jobbet påverkar mig också en del och jag försöker att ta det så lugnt jag kan men det funkar inte alltid och jag måste ju fortfarande sköta mitt jobb. Sen tror jag inte att sambon alltid kommer ihåg att mitt humör är så här på grund av medicinen jag stoppar i mig och då blir han irriterad för att jag surar över ingenting. Snacka ond cirkel. Pratade faktiskt med han om det idag och han höll faktiskt med mig - både om mitt humör och att han glömmer bort det ;-)
Nu ska den här kossan äntligen få gå och sova för nu är klockan typ 23 och då är det nässpray och sen sängen som gäller. Fy tusan vad jag längtar tills jag får gå och sova tidigt igen. Även om det är rätt skönt att sitta själv i soffan, dricka te och blogga :-D
For now..