varlangaresa.blogg.se

Hej på er!

 

Har tänkt skriva ett inlägg i flera dagar men jag har inte riktigt vetat hur eller vad jag skriva, vet inte ens riktigt hur jag ska börja.

 

Testdagen som vi fick av kliniken var i onsdags den 18/5, exakt 21 dagar efter insättningen och vi hade inte tänkt fuska - vilket vi inte gjorde med E heller. MEN... Jag och E bestämde oss för en halvspontan trip till mina föräldrar för att fira min mamma som skulle fylla år och vi skulle då vara bort till onsdag. Eftersom att jag inte ville testa hos mina föräldrar så bestämde jag och sambon att vi skulle tjuvtesta på söndagmorgon innan vi skulle fara och det var POSITIVT! Känslan i kroppen var faktiskt att det skulle vara positivt så när den känslan samstämde med stickan så kändes det så himla skönt. Vi hade bevis på att Krypet bodde i min mage <3

 

Jag och E åkte till mina föräldrar och på kvällen hade jag en liten blödning. Självklart samma dag som jag har testat positivt på. Speciellt då jag inte ens haft en tillstymmelse till rosa på lutinusstaven eller på pappret. Tänkte inte mer på det utan kände lite att det inte var så farligt med en blödning och att det kan vara rätt normalt. Måndagen gick förbi utan nå större mängder i trosskyddet men sen kom tisdagen och det blev genast lite värre.

Vid lunch började jag känna av mer och mer mensvärk, till och med så att jag klagade lite till min pappa att jag hade lite ont men sa i samma mening att det inte är någon fara då det är vanligt. Började blöda mer och mer men det var fortfarande inga mängder och syntes mest i trosskyddet och när jag torkade mig, det kom inget när jag gick på toan.

Sprang på toaletten stup i kvarten och en av gångerna så var det (VARNING FÖR ÄCKLIGA DETALJER) något som på en gång lyste missfall. Det såg ut som en luftbubbla med en blodig sträng och min första tanke var ju att det var embryot som kommit ut. Men jag har ingen aning om hur ett embryo ser ut,  stort ett embryo är, om det kan komma ut bara sådär eller om man inte ska blöda mera? Efter det så försvann modet lite men jag visste samtidigt inte riktigt vad det betydde egentligen och jag kunde som inte prata med nån där om det heller. Eller ja nå kunde jag ju men jag kände att jag inte ville oroa mina föräldrar förrän jag visste säkert. Som tur var så hade jag ju mina tjejer att skriva till <3 Sen pratade jag ju självklart med sambon sen också då jag visste att han hade tid.  

 

Onsdagen kom och vi gjorde oss redo för hemresa och samtal med kliniken väntade halvvägs hem. Pratade med en underbar sköterska som jag pratat med tidigare, hon är så sympatisk och vänlig. Vi kom fram till att jag skulle ta ett nytt test nästa dag med morgonurinet då det ändå var ett för tidigt test som vi tagit i söndags och om det visade sig vara positivt så skulle vi behandla det som att jag var gravid och fortsätta på som vanligt typ.

Självklart så bråkade testet med mig under torsdagen och visade inget kontrollstreck under de första minuterna och sen struntade jag i det tills jag gick förbi det 30 min senare och det visade både ett kontrollstreck och ett jätteplus. Jaja, mailade kliniken att jag skulle ta ett nytt idag istället eftersom att man inte ska lita på testen efter 10 min.

Sambon fick fara och köpa nya test och sa även åt honom att köpa ett 2 pack just in case ;-)

 

Hela min kropp säger att det är ett missfall och att Krypet inte lever längre så när testet i morse visade att jag fortfarande var gravid visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Tänker att det är hormoner som hänger kvar i kroppen och spökar med graviditetstesten men jag vet ju inte säkert.

Pratade i alla fall med kliniken och självklart var det den där lite surmulna och fyrkantiga sköterskan som ringde upp mig. Äh, jag har fåt henne att le förut så jag får väl göra det igen ;-P

Hon tyckte ju att det var kul att det var positivt och hade lite svårt att lyssna på mig när jag berättade om mina blödningar och om luftbubblan och sa att det var vanligt med blödningar tidigt i graviditeten. Hon sa att jag skulle behandlas som att jag var gravid och att det då var dags för ultraljud om 3 veckor och då var vi inte riktigt eniga kan jag tala om. Jag sa att jag ville ha ett tidigare ultraljud och lyckades trots att hon propsade på att det inte var säkert att det visade nå så tidigt få henne till att jag skulle ha en tid redan nästa vecka. Och hon gjorde det faktiskt utan någon sur min. Hon skulle höra av sig till spec.mödra i min kommun och förhoppningsvis ringer de mig på måndag med en tid.

 

Självklart så hoppas jag ju att Krypet lever men något i mig säger att det inte gör det, om det är självförsvar det vet jag inte. Sen skriker ju kontrollmänniskan i mig av att inte veta, jag vet ju inte hur jag ska hantera detta. Ska jag bryta ihop och komma igen eller börja kika på bebiskläder?

Eftersom att jag tror att det är ett missfall så har jag och sambon börjat prata om hur vi ska få ihop till pengarna för ett nytt fullt IVF-försök. Vad som kan säljas och sparas in på, är ju ändå runt 35 000 kr som behövs och vi vill ju gärna komma igång så snabbt som möjligt.

Ni förstår kanske att hjärnan går på högvarv..

 

Jag har under dessa dagar inte en gång haft nå floder av blödningar så det har jag som gått och väntat på. Idag har jag haft blödningar hela dagen och det har känts som att det varit massor men när man kikat så har det ändå inte varit det.

 

Vet inte hur jag ska tolka allt och jag som är så duktig på att säga till alla andra i dessa situationer att göra slut med Google sitter och smygsurfar där och kommer in på dåliga sidor. Skärpning på mig. Nu tar vi det som det kommer och väntar på en ultraljudstid, finns ju ändå ingenting vi kan göra förrän vi vet säkert och fram tills dess så är jag väl gravid då - eller. Herregud jag vet inte hur jag ska tänka egentligen och nu är jag även på tok för trött.

 

Hade tänkt läsa igenom inlägget för att se om det ens går att förstå hälften av det jag skriver om men nu går snart ögonen i kors och sambon ska vara borta hela dagen imorgon så jag och E är själva och hon är inte riktigt på sitt bästa humör. Det hjälper kanske inte att mamman är lite disträ och inte heller på sitt bästa humör ;-)

 

Ja ja, puss på er alla godingar som läser och en extra stor kram till er som kämpar, ni finns i mina tankar <3

 

For now..