Syskonförsök
Hej allihopa!
Jag blir så otroligt glad när jag går in på bloggen och ser att det fortfarande är folk som kikar in här lite då och då, trots att jag är sämst på att skriva. Har verkligen tänkt bli bättre nu och skriva om vårat syskonförsök som vi påbörjat - kommer tillbaka till det snart ;-) För mig är det ju faktiskt avslappnande och lite terapi att skriva i bloggen samt att det blir lite som en dagbok för mig under våra försök. Det är ju rätt lätt att man glömmer bort vad man sagt, gjort och mått under dessa processer så då kan det vara skönt att kunna gå tillbaka och få lite hjälp att minnas.
E har det bra, är lite gratis just för tillfället bara. Har haft feber på kvällen de senaste dagarna och har även snorat/hostat en del vilket resulterat i en gnällig och extra mammig dotter. Dock har vi en dotter som brås på sin far när hon har feber så här om dagen hade hon 40.5 när hon gick omkring och skrattade och flamsade - rätt tålig alltså.
Annars så rullar dagarna på och det märks att hon börjar bli större, ser för tusan nästan framsteg hos henne för varje dag som går. Hon går för fullt, älskar att dansa och avgudar sina böcker och hämtar gärna mamman eller pappan så att vi kan sätta oss och läsa tillsammans. Hon är envis och glad och kan charma de flesta. Hon surrar (eventuellt brås hon på mamman här) hur mycket som helst och det är roligt att härma djur. Djur är nämligen en stor favorit och helst riktiga - till pappans förtret som är jätteallergisk mot typ alla pälsdjur, men som tur har vi kompisar med djur så E kan träffa dem där. E är verkligen en brud med skinn på näsan och när vi umgås med kompisar som har barn i samma ålder så gråter vissa i förebyggande syfte när hon kommer i närheten, hon tar deras leksaker och har till och med klättrat på en av dem för att ta sig högre upp. Men hon är faktiskt snäll ibland också :-) Herregud hon låter ju elak när jag läser det så här men det får stå kvar ändå för hon är ju inte så alltid och han har faktiskt slutat gråta när hon är nära och de kan till och med sitta bredvid varandra och leka :-D ha ha... hon är faktiskt snäll ofta :-D
Det var en snabb uppdatering om hur min lilla minimarodör har det så då går vi in på syskonförsöket då.
Efter en del planerande och tänkande om när vi ska starta och när vi skulle vilja ha nästa barn, ja vi kan ju faktiskt bestämma när vi vill ha, sen om det blir som man tänkt vet man ju inte men men, så är vi nu igång.
Jag hade ju en del blödningar i början på året, en gång - en dag - en riktig i flera dagar så det var nästan så att jag började tro att min kropp spelade mig ett spratt och hade börjat komma igång men den där fjärde månaden så hände det ingenting så då förstod jag att allt var som det brukar och jag började med provera för att få en blödning och i fredags tog jag den sista tionde tabletten. Tidigare har jag alltid fått blödning på dagen när jag tagit sista tabletten och även nån gång på dag 8 eller 9 men den här dagen han till och med dag 11 komma och gå. Alltså jag kände ingenting och började småstressa över att den inte skulle komma men söndagmorgon (dag 12) så kom den med buller och bång och då var det bara att börja med östrogentabletterna. Tar 1 på morgon och 2 på kvällen.
Så nu är det bara att ha mensvärk, trycka i sig östrogen, ha lite humörsvägningar, gilla läget och njuta av vad som är på gång och vänta.... Nästa onsdag är det dags för VUL och kontroll och sen får vi se vad som händer.
Alltså, helt galet att det är på gång?!?!?! Som en kompis sa till mig - det är en sak att prata om det men är du redo? Ja, jag är redo men samtidigt nervös över att det "snart" kommer en till.
Nä, dessa tankar får bli i nästa inlägg för nu måste jag hoppa i säng så jag orkar med en massa bus med E och hennes kompisar imorgon.
Hoppas att det inte blev alldeles för tjorvigt inlägg och jag ska skärpa mig och bli bättre på att skriva.
For now..