Syskonförsök
Jag och sambon har börjat diskutera/prata kring hur vi ska göra med syskonförsök. Jag har varit redo jättelänge och hade kunnat gjort ett försök igår medan han är lite mer avvaktande och tänker att vi kanske ska vänta till efter årsskiftet. Jag har kollat med kliniken och eftersom att vi har ett embryo i frysen och det inte är någon kö så ärndet bara att säga till när vi känner oss redo och så planerar de in en start. Det tar ju dock någon månad att starta upp allting och sen behöver jag ju förbereda kroppen lite då jag inte har någon egen ägglossning. Vi har inte använt något preventivmedel efter förlossningen och har inte tänkt det heller just eftersom att jag inte har någon egen ägglossning så känner vi lite att blir det så blir det.
Vi har fortfarande en hel del att prata om jag och sambon så vi får väl se vart vi hamnar i planeringen men jag känner inte att jag vill stressa han heller. Vi ska ju göra detta tillsammans och då måste ju båda vara med på det. Jag vill ju ha 3 barn och min sambo är (i dagsläget) nöjd om vi skulle få 2 barn så ett av min argument är att jag vill börja nu så att det finns tid för mig att övertala han om en trea innan vi blir för gamla :-D Sen kan det ju faktiskt vara så att jag inte klarar av en FET och då måste vi börja från början med nedreglering och sen alla sprutor osv och det tar ju ett tag. Undra om jag måste försöka föra det här samtalsämnet på tal igen ikväll.
Vi får ta en dag i taget och just nu är jag en extremt stolt enbarnsmamma till min lilla tjej och även om jag väldigt gärna önskar mig ett syskon till henne så har vi i alla fall fått henne. VI har fått mer än många andra och jag fortsätter att hålla tummarna för alla er som fortfarande försöker. All kärlek till er!
For now..