Dåligt samvete
Jag vet att jag inte borde ha det men jag får så dåligt samvete... så här är det.. Jag har efter flera år med försök fått min efterlängtade lilla tjej och vi har nu börjat prata om syskonförsök. Jag skrev om syskonförsöken i mitt förra inlägg och efter det kände jag det här dåliga samvetet komma smygandes.
Jag har ju lyckats, jag har ju fått min lilla tjej som sitter här på golvet och skrattar samtidigt som hon tuggar frenetiskt på en leksak. Tänk så många det är där ute som går igenom försök efter försök och fortsätter att kämpa efter det där första pluset. Och inte bara pluset för det lyckas flera få utan få gå hela vägen, korsa mållinjen och hålla sitt efterlängtade barn. Jag har ju fått göra allt det där och här sitter jag och oroar mig för hur det ska gå vid syskonförsöket, om vi kommer att lyckas på en gång eller behöva gå igenom allt från början och hur det skulle kännas.
Jag vet att jag har rätt att längta efter en till, precis som vem som helst annars men jag tycker att det är så orättvist att jag ska få sitta och spekulera och oroa mig över syskonförsök när det är så extremt många där ute som kämpar efter sitt första barn. Jag önskar att livet vore mer rättvist <3
For now..