varlangaresa.blogg.se

Då har jag varit sjukskriven i en vecka och jag måste ju säga att jag märker en stor skillnad på hur jag mår. Jag känner mig positivare och jag är inte lika trött på eftermiddagen/kvällen. Ja vi kanske inte ska överdriva och säga att jag är pigg men piggare :-) Det känns nästan som att jag skolkar när jag går tidigare från jobbet, känns jättekonstigt på det sättet men jag vet ju att det är bra för mig, ja både mig och Fisen. Blev påmind av en kollega att se till att jag bara gör 75% arbete också och inte 100% på den tiden jag är på jobbet, vilket kan vara rätt svårt med mitt arbete men jag försöker.

Sen är ju även meningen med att jag ska hem och vila när jag slutar tidigare och inte springa runt på stan, göra en massa ärenden eller ens göra saker hemma och det är inte lätt. Jag ska egentligen hem och sätta mig i soffan och det har jag lite svårt för och så känner jag mig som världens tjatkärring istället som sitter och säger till sambon vad "vi" borde göra hemma. Vi blir som så automatiskt han i dessa situationer..

Idag var det inte så svårt att placera arslet i soffan eftersom att jag känner av ryggen rätt mycket idag och det känns även som att det sliter i ligamenten.

 

Igår var jag och sambon på extra ultraljudet för att kika om moderkakan var föreliggande. Allt såg bra ut och moderkakan låg inte i vägen så det blir en vanlig förlossning om allt fortsätter att gå som det ska. Det blev en barnmorska som gjorde vårat ultraljud då läkaren var sjukskriven och hon kändes lite små.. tvär när vi kom dit. Men det löste sig och hon skrattade till och med litegrann innan vi gick därifrån :-)

Vi fick veta att Fisen fortfarande är en tjej, ja troligtvis och hjärtat slog som det skulle och på min fråga hur stor hon är just sa barnmorskan cirka 30 cm. Om det är normalt, litet, stort... det har jag ingen aning om men det lät okej :-D Frågade även om vi kunde få några nya bilder och var så snäll och fixade 3 stycken profilbilder. Det är ju lite svårt att få bra bilder när de börjar bli så stora men hon lyckades rätt bra tycker jag. Det var otroligt coolt att se hur stor hon blivit och hur tydligt man kan se och urskilja hennes kroppsdelar osv. Mäktigt, satt och log hela tiden även denna gången. Sambon sa också relativt snabbt att uppåtnäsan fortfarande var väldigt tydlig, vi måste ha starka gener i min släkt :-D Pappa kontrade när jag berättade det att han hoppades att generna stannade vid uppåtnäsan då 4 av 6 barnbarn ser typ likadana ut. Ha ha.. som det ska bli spännande att se vem hon brås på, bara vänta och se...

 

Nu ska jag och sambon sätta oss ner och planera lite *föräldraledigt *ekonomi *vad vi saknar och behöver osv.

 

For now..