3 veckor!!
Alltså fatta att det bara är 3 veckor kvar innan Fisen do date! Igår slog det mig att hon faktiskt kan komma när som helst och att livet snart kommer att vara helt upp och ner. Jag har ju som varit rätt lugn och ostressad under hela graviditeten, vilket jag faktiskt fortfarande är, men det slog mig som att nu jävlar smäller det snart :-D
Vi kan vilken dag som helst bli 3 i våran lilla galna familj och ingenting kommer någonsin att vara sig likt. Efter så många år av väntan och längtan, tårar och smärta så är det faktiskt våran tur och riktigt rikigt snart.
Är jag redo? Är sambon redo? ja det vette tusan om nån av oss är det egentligen, i alla fall inte så där på riktigt :-) Men jag tror inte att man kan vara helt förberedd på något som det här. Jag tror mer på att vi måste gilla läget och ta det som det kommer, både förlossningen och tiden efter. Det är ju ingen idé att oro sig över något som man inte vet hur det kommer att bli. Vi har ju faktiskt aldrig varit i den här situationen förut och vi vet ju faktiskt inte vad vi har att förvänta oss.
Jag är i alla fall inne på min sista arbetsvecka och på fredag stänger jag jobbtelefonen för att gå hem och inte komma tillbaka nå mer under det här året. Helt sjukt... Kommer att kännas konstigt att inte gå tillbaka till jobbet, jag har jobbat sen jag gick i 7:an och nu ska jag "helt plötsligt" vara hemma i flera månader. Ja jag förstår ju att jag kommer att ha det jag gör men ändå, inte på samma sätt :-) Men jag längtar, massor <3 Ett nytt steg i livet som vi väntat så länge på är nu äntligen snart här och jag hoppas att jag när det känns så där extremt tungt och jobbigt påminner mig själv om hur jobbigt det var att ens komma hit. Att resan hit har varit tung och svår både psykiskt och fysiskt och att vi tillsammans, både jag och sambon men även tillsammans med familj och vänner, kommer att klara oss genom alla hinder på ett eller annat sätt.
Jag börjar märka på kroppen också att det bara är 3 veckor kvar, ryggen värker lite och flåset börjar bli sämre. Sen att jag börjar få svårt att hitta en skön sovställning är en annan sak :-)
Men jag ska egentligen inte klaga för efter alla mina problem i början av graviditeten har jag mått nästan oförskämt bra. Det är nu som kroppen bråkar lite mer men det är ju som sagt inte så konstigt när det bara är 3 veckor kvar. Sen att jag sluppit att få en massa vätska i kroppen och svälla överallt gör ju allt bara så mycket lättare. Har ju nästan bara fått mage.. Sen har jag också *peppar peppar* klarat mig undan bristningar och åderbråck så det är jag ju glad över.
Nä men en varm dusch på det här så ryggen får mjuka upp sig lite innan sängdags.
Puss och kram på er!
For now..