varlangaresa.blogg.se

Ja då var det dags för att uppdatera bloggen lite efter min lilla paus. Veckan har spenderats med vänner och familj och har bjudit på förstoppning, illamående, för lite sömn, Seaband, ryggont, magont, spya, njursten och bilder på Fisen.

 

I måndags spydde jag för första gången på morgonen, jag var även väldigt yr och höll på att svimma så fort jag rörde på mig. Var tvungen att komma 2 timmar för sent till jobbet då jag knappt kunde röra mig. Hade gärna varit hemma hela dagen men det fanns saker som  jag var tvungen att vara med på under dagen. Men det gick ändå rätt bra, mådde lite illa under dagen men ändå helt okej. I tisdags så gick jag in på apoteket och köpte Seaband som jag nu bär hela tiden, om det då är en placeboeffekt eller om de verkligen funkar har jag ingen aning om men så länge jag mår lite mindre illa så har jag dem på mig.

 

Natten mot onsdag är en av de värsta nätterna jag varit med om på länge. Vi lägger oss rätt sent på grund av att vi varit på middag hos några vänner och sen vaknar jag kl 03 av att jag har ont i magen och ryggen, förstoppningsont. Jag springer hela natten mellan toan och sovrummet, spyr en 7-8 gånger mellan 03-07 och mår allmänt riktigt jävligt. Vid 04 tiden har jag sån förstoppningssmärta att jag inte vet vad jag ska göra, tar en microlax som hjälper till i alla fall för stunden. Men det förstoppningsonda kommer ändå tillbaka efter nån timma.

Jag märker att det ryggonda kommer mer och mer och när det är som värst ligger jag och vrider på mig av smärta och ingenting hjälper, varken gå, ligga, sträcka ut eller krypa ihop. Det kommer enbart på höger sida och kommer och går litegrann.

När morgonen närmar sig mår jag bara sämre och sämre och spyr för tillfället enbart galla då det inte finns nå mer kvar i magen. Får i mig en knäckemacka och lite nyponsoppa innan vi far till akuten, kl 07 kliver vi in genom dörrarna där. Behöver inte vänta länge innan vi får komma in till en sköterska och då är det ganska lugnt i ryggen. Förklarar situationen för henne och eftersom att jag är gravid och de har 2 akutfall på väg in tycker hon att jag ska vänta tills VC öppnar kl 08. Eftersom att jag inte har så ont för tillfället så är det lugnt för mig. Vi åker hem och jag ringer VC när de öppnar. En läkare ringer tillbaka till mig och jag förklarar situationen och han tycker att jag ska prata med en barnmorska så han ska be henne ringa mig. Hon ringer upp mig och jag går åter igen igenom hur det är med mig och det slutar med att hon bokar in mig hos en läkare senare efter lunch.

 

Försöker få lite sömn innan det är dags för läkarbesöket men det går inte så bra. Väl hos läkaren klämmer och känner han på mig och försöker lista ut vad det är för fel på mig. Jag får lämna urinprov och blodprov och sen kommer läkaren tillbaka och säger att det antingen kan vara utomkvedshavandeskap eller njursten. Okej, kände jag bara att jag tänkte när han fortsätter och säger att jag ska få åka till akuten i en annan stad med ambulans. Han vill att jag ska åka ambulans om jag skulle få ont igen eller om det skulle vara utomkveds för då behöver jag komma fram snabbt och inte sitta i bilen med sambon. Sköterskan sätter en infart i handen och tar blodtryck samt puls, allt ser bra ut.

 

Har aldrig åkt ambulans förr så det var en ny upplevelse och speciellt när jag för tillfället inte alls har nå ont. Fick dropp och lite syrgas i bilen och satt annars och surra med tjejen som åkte bak med mig ja och så höll jag koll på sambon som hela tiden låg precis bakom oss :-)

 

Väl framme på akuten blir vi inkörda i ett rum där vi får ligga och vänta. Väldigt trevlig personal och många manliga skötare och läkare och alla väldigt söta :-) Måste ju se det positiva i hela situationen ;-) Fick även höra av en av skötarna att han och hans flickvän ska påbörja sitt tredje ivf-försök efter sommaren.

Fick lite medicin i armen men än så länge är det ingen smärta i ryggen. Efter lite drygt en timme kommer gynläkaren in och vi börjar med ett ultraljud för att förhoppningsvis utesluta det ena. Snabbt hittar hon Fisen och vi får se hjärtat ticka. Fisen var cirka 11 mm stor och allt såg bra ut, helt galet var det att se hjärtat och att allt såg bra ut. Tror till och med sambon fick en tår i ögat <3

 

Blev rullad till ett nytt rum där jag fick träffa en läkare som klämde och kände på mig och han sa att det nog var njursten och att man brukar bekräfta det med en röntgen. Det var dock nått han tyckte var väldigt onödigt eftersom jag var gravid men han skulle prata med gynekologen och höra om hon hade samma tanke. Han kommer tillbaka och säger att de är på samma linje och att jag får utskrivet smärtstillande i form av suppar och att de inte gör någon röntgen. Egentligen ska man göra en röntgen efter 3 veckor för att se om de kommit ut men han tyckte att vi lika gärna kunde göra den om ett år, jag lär ju ändå märka om de inte försvinner eller kommer tillbaka.

 

När läkaren kom tillbaka in i rummet hade min förstoppningssmärta kommit tillbaka och det såg han och frågade om jag ville ha hjälp med lite lavemang, absolut all hjälp är bra hjälp. Så då var det bara att åka in i det andra rummet igen, få lite hjälp av en sjuksköterska och sen knipa så länge det gick. Fy fasen för det :-)

Precis när jag är typ klar på toan känner jag hur det börjar göra ont i ryggen igen och jag skyndar mig tillbaka till sängen och lägger mig ner och nu börjar det göra riktigt jävla ont. Sambon ringer efter hjälp och en sköterska kommer först in men hämtar läkaren när hon hör varför jag har ont. Han kommer typ inspringandes på rummet och frågar  hur det känns och om det känns si eller så. Jag ligger där och vrider på mig och tårarna sprutar och han säger att han nu verkligen fått bekräftat att det är njursten. Läkaren hjälpte mig att andas genom smärtan och sen berättar han att han har hört kvinnor säga att det gör mer ont att ha njursten än att gå igenom en förlossning. Ja då är jag förberedd inför mars jag då :-)

 

Fick även höra från läkaren att när han pratade med gynekologen hade hon sagt att gravida kan vara känsligare för njursten på grund av progesteronet man producerar. Sen har jag ju tryckt i mig en massa extra också...

 

Vi kom ut från akuten 19.20 och då var det bara att sätta sig i bilen köra till apoteket och hämta ut smärtstillande och lactulos som läkaren skrev ut för att hjälpa till mot förstoppningen. Sen hem, hem ljuva hem.

 

Har trots allt som hänt inte känt mig så där extremt orolig, jag tror det har varit värre för sambon som bara kan sitta och se på. Har fått sova hela natten mot idag och sen har resten av dagen spenderats i soffan utan illamående och smärta. Lite bubblig mage har jag men annars en skön och slapp dag. Nu börjar ryggen bråka och jag har precis tagit första smärtstillande så vi får väl se hur fort den hjälper.

 

Har ni läst så här länge har ni gjort det bra och jag hoppas att ni ändå hängde med lite :-D

 

For now..