Störst av allt är kärleken!
Lilltjejen är sjuk, eller hon börjar bli bättre. Hon har varit snorig och har haft feber i en veckas tid och till på köpet bråkar tänderna med henne också. Eller ja, de tänkta tänderna för de vägrar bryta igenom utan retas bara.
I morse var hon så pass pigg och feberfri att jag tänkte att vi var på bättringsvägen så vi for på babysimmet och tur var väl det för hon hade grymt kul - som vanligt. Det är så underbart att se glädjen i hennes ögon när vi kliver ner i vattnet och hon börjar plaska frenetiskt :-)
Dock visade det sig sen i kväll att feber var tillbaka, dessa förbannade tänder. Hon var inte alls den glada tjej som hon brukar vara och jag tycker så synd om henne när hon gråter och har så ont. Sen att hon var extremt trött också hjälpte ju inte. Den som kom på det här med att man ska hålla på och ställa om klockan en timma hit och dit är definitivt inte småbarnsförälder. För det första så har den här damen börjat vakna tidigare loch sen när vi då ställde om klockan.. suck. Ja ja.. jag ska egentligen inte klaga då vi har haft underbara nätter och mornar från det att hon föddes och fram till typ nu. Och vi stiger ju inte upp allt för tidigt ändå, jag vet de som har det värre.
Nu ska jag gå in till E´s rum och smygtitta på henne när hon sover och andas så där mysigt och sen ska jag placera mig i soffan med ytterligare en kopp te och njuta av att hon faktiskt sover och att det är tyst och stilla i huset. Vilken tjej jag har fått, vilken lycka och kärlek hon ger mig, vilken tur jag och min sambo har <3
For now..